You are at http://www.geocities.com/carl_i_dagman

Congratulations! You are still alive! Welcome here! You are now visiting me Carl Ingemar Dagman, Sweden Please stay!


OM RÄTT PREDIKAN, ANSTÖT OCH VÄCKELSE

Hotet inifrån

NED
DOWN
FÖRSTA
SIDAN

Publiceringsdatum: Författad 1983-84, Upsala
Exklusiv nätpublicering här
Författare: Carl Ingemar Dagman
Media: Exklusiv nätpublicering här

Webpubliceringsdatum : Tisdag 23 april, 2002
Webtitel : "Congratulations! You are still alive!"
Webadress : http://www.geocities.com/carl_i_dagman

COPYRIGHT © 1999-2002 Carl Ingemar Dagman c_i_dagman@hotmail.com
VID CITAT :   K ä l l a n - Carl Ingemar Dagman , "Congratulations! You are still alive!" http://www.geocities.com/carl_i_dagman   -   s k a l l   a l l t i d   a n g e s.
Tack ! för att Du uppskattar mitt arbete.

här: Congratulations! You are still alive! TISDAGEN DEN 23 APRIL 2002

LAG OCH EVANGELIUM

OM RÄTT PREDIKAN, ANSTÖT OCH VÄCKELSE

Hotet inifrån

MITT I GUDS församling finns det villfarande förkunnare. Djävulen tar sitt säte i Guds Tempel. Sådan är den verklighet som kan möta under jordiska villkor. Villfarelserna är många, men anden en och densamme. De talar alla lögn ty de talar av sitt eget och hörsammar sin fader, lögnaren och all lögns fader, Satan. Bland dessa lögner är somliga värre, somliga värst. Till de senare hör motståndet mot Guds nåd. Detta motstånd är icke alltid uppenbart. Ju tydligare denna sida av evangelium framhävs och ju rikligare den i gränslöst överflöd frambärs, desto hårdare och desto mer synligt blir det antikristliga. En sådan kampfylld strid rädes somliga för, fastän de ser behovet. Någon har sagt: ”Där lagens predikan upphör, där upphör snart evangeliet och så blir bara lagiskheten kvar.”
  Den sanna pingstväckelsens vänner och särskilt de i Pingströrelsen, måste i sin strävan att komma framåt till nytestamentligt Kristusliv också inse och ta tillvara värdet av det i Sverige sådda och förvaltade av Luthers - genom stor nöd och strid - från Gud utbedda nådesvinster.
  All väckelse är ju beroende av det förgångna och utlöses när förfallet och mörkret nått så djupt att det också väckts en längtan efter det gudomliga, stark nog, eller med tillräckligt gynnsamma omständigheter, för att bryta sig fram genom hindren.

(Men)Det avgörande är att en förkunnelse som svarar mot behoven kanaliserar och vägleder de sökande själarna. För Sveriges del har (förr) katekesen, psalmboken och allmän kyrklighet varit den jordmån efter reformationen förutan vilken ingen väckelse kunnat äga rum. Det unika - och för omogna barn i Kristus stötande och svårförståeliga – med Luthers förnämsta bok, den lilla catekesen, är att den så klart och enfaldigt förkunnar Guds väg till människan.
  Men då denna grund håller på att dö bort, med dem som byggt upp vår välfärd, kan det (bör det) sättas i fråga huruvida inte missionen i vårt nuhedna land måste inrikta sig på att arbeta på samma sätt som förr skedde i de ”klassiska hednaländerna” som nu på många håll måhända kan med viss rätt från oss övertaga benämningen ”kristna länder”!
  Här har skett ett oheligt byte. Vi har spritt budskapet till andra länder och kontinenter men försummat vår egen vingård. Vi borde skött vår egen gård bäst. Vi måste räkna med ett mycket långsiktigt arbete för att åter göra Kristus känd i hjärta och liv hos allt vårt folk från vaggan till graven.
  Det arbetet måste vara inriktat på att genom förståndet nå till hjärtat, det är att ge förnuftet vad förnuftet skall ha, ty först kommer det själsliga och sedan det andliga.

Det typiska arbetssättet i anglosachsisk väckelsetradition som ofta okritiskt övertagits i blind efterföljelse här, har ju ofta försummat hjärnans behov, som om djävulen skulle fritt få härska och bo kvar där, som om denna kroppsdel inte omfattades av frälsningen. Man har inriktat sig på att uppväcka känslor, och hoppats på så sätt nå in till hjärteroten.
  Paradoxalt nog har väl ofta Charles Finney, den store evangelisten, fått finna sig i att bli försvarsadvokat för en sådan antiintellektuell förkunnelse, men han själv vädjar nästan enbart till förnuftet, vilket var och en läsare av "Andliga väckelser" vet.
  Och faktum är att ingenstans (sic!) kan man finna ett mera ståndaktigt vädjande till och förtroende för förnuftet än i Bibeln, det gäller både Mose, profeter och apostlar, men främst Herren Kristus själv.   Man betänke till exempel profeternas överlägset hånfulla gyckelspel med avguderiet och detta enbart med sakliga, vetenskapliga, argument. Må man likaså studera Kristi alltigenom sakliga hållning, det är saklig i den meningen att den har sin grund i en stark och okränkt tillit till Skriften, även i detaljer vilket ger honom bibelsakliga skäl då han skall visa sin gudomliga rätt i det han lär och gör.

Denna saklighet driver också Paulus intill perfektion. Synnerligast sker detta där han behandlar förhållandet mellan lagen och nåden (=evangelium i inskränkt betydelse). Detta har Luther återupplivat vilket bevisligen är alldeles nödvändigt och oöverträffat såsom pedagogiskt grepp för att bereda ingång i människors hjärtan. Framgången med denna undervisning och läroframställning har sin förklaringsgrund i den förmörkade människans sätt att tänka.
  Därför blir Luthers uppdelning av Guds Ord i Lag och Evangelium (= nåd) en gärning av oskattbart värde för alla tider efter honom, ty det är ett sakligt sett relevant framställningssätt som uppbygger och befrämjar nådens ingång och intransplanterande i våra hjärtan. Vi är ju av naturen oförmögna till och har ingen kraft att häva oss upp över lagen eller störta den från dess ockupation av hjärtats tron. Vi är förgiftade av inbillningen att kunna i kraft av lag finna Gud. Vi behöver både Lag och Evangelium. Men att försöka tvinga in Luther i en ensidig nådespredikan, för att ursäkta sitt upphävande av lagen, är osakligt och innebär att man låser in Luther i kloster på nytt.
  Det är här tillräckligt att åberopa ”Om en kristen människas frihet” (l520) § 25 :

   ”Man skall inte predika ensidigt utan båda formerna av Guds ord. Buden skall man predika för att förskräcka syndarna och uppenbara deras synder, så att de ångrar sig och omvänder sig. Men därvid får det inte stanna.
  Man måste också predika det andra ordet, nådens tillsägelse, för att lära människor tron, varförutan buden, ångern och allt annat är förgäves. Det finns väl ännu kvar predikanter som förkunnar både syndaånger och nåd men som inte utmålar buden och Guds löften på sådant sätt, att man lär varifrån och hur både ånger och nåd kommer.
  Botfärdigheten kommer av buden, tron av Guds löften. Människan blir alltså rättfärdiggjord och upphöjd genom tron på gudomliga ord, s e d a n hon av fruktan för Guds bud ödmjukat sig och kommit till kunskap om sitt verkliga läge.”

  Laestadiansk tradition är ett gott exempel på att äkta lutherdom inte kan undvara en sann lagpredikan.

Hos Paulus finner vi två regler: 1. ”Tillstoppa alla munnar med lagen”
  Det är att predika lagen så kraftigt och omutligt skarpt att alla tvingas in i bekännelsens och botgöringens hörn på sina bara knän, ja handlöst fallen till marken, uppgiven och kapitulerande inför Gud den Allsmäktige.
  Den andra regeln var - om möjligt - än mer fast, angående nåden: 2. ”Av nåden ären I frälsta”
  Dvs den ogudaktige är den som rättfärdiggöres och detta utan all förtjänst och utan alla gärningar och trots all synd, och innan goda gärningar framkommit, ja innan synden övervunnits och medan den ännu är kvar.
  Där dessa två regler rätt åtföljes och förkunnas måste det uppstå invändningar - enligt i saken inneliggande natur och krafter.
  Den andra regeln uppretar de självgoda och den första oroar nådens missbrukare, som inte förmår tro på nåden då deras synder framdrages genom lagen. Ty deras tro är falsk och självtagen.

Rättesnöret och tecknet är att förkunnelsen bör vara så klar och den gudomliga sanningen så tydligt framställd att anstöt uppstår. Nåden bör förkunnas så fritt och gränslöst överväldigande att nåd blir nåd och väcker anstöt. Lagen bör förkunnas så omutligt och skarpt att lagiskheten utdrives med lagen och så att lagen driver till Kristus och avslöjar anstöt. Ty anstöt är omöjligt att undvika där Kristi lära rätt delas, världen är ju i den ondes våld, och de utvalda är ofta så förkrossade att minsta intrång av villkor i nåden omintetgör allt.
  Därför kan med stor sannolikhet sägas att det sanna evangeliet åtföljes av anstöt, dels för den fria nådens skull, dels för den omutligt stränga lagens skull.
  Nu finns sådana som omintetgör lagen och tron genom att mildra eller upphöra med lagpredikan. Ty tron görs omintet där lagen står kvar som frälsningsväg.
  Andra syndar åt höger i det att de gör porten så vid att Gud icke kan frälsa, ty nåden görs omintet när den fria nåden bindes och göres ofri, vilket sker då lagen istället för att bereda vägen för nåden blir till villkor för nådens mottagande. Eftersom detta gör vägen lättare blir porten bredare och frälsningen omintetgörs eftersom synden kommer in genom porten.
  Detta dubbla hot är (självklart) inom församlingen verksamt. Därför är det inom församlingen det skall bekämpas. Det måste även innefatta tillrättavisning av egensinniga.
  Men om vägen blivit osynlig så ingen vet var han går, huru kan han då övertygas om att han går fel? All tillrättavisning förutsätter alltså en tydlig lära och trotsigt fasthållande vid grundpelarna: ”Alla har vi syndat och av nåden är vi alla frälsta”.

DEL II HOTET INIFRÅN

De som talar mest om församlingens funktion i Guds frälsningsplan och nådesekonomi, tycks inte inse att det är inte talet o m församlingen (såsom Guds enda eller förnämsta frälsningshus) u t a n talet om Kristus i församlingen som gör församlingen till ett Guds redskap, eller till en Satans förening där Kristi liv och verk fördunklas eller på annat sätt förhindras att utöva sin makt och kraft.
  Talet om Kristus är icke vilket tal som helst. Ingalunda blir församlingen en frälsningsinstitution bara för att Kristi namn upprepas två eller flera ggr i en predikan! Det ligger makt i och på att tala Guds Ord. De som har sänt sig själva borde för andras skull, först och främst, upphöra med sitt egenverk, men även för sin egen skull, på det att de inte må kasta sig själva i fördärvet utan om möjligt rädda sitt liv från den eviga döden.
  Hur känns en sann Guds tjänare igen? Vem skall vi lyssna till? Vems läppar har vigts åt Gud av Gud till tjänst för Anden?
  Villfarelser kommer och går. Men sanningen är den samma och består århundrade efter århundrade från evighet till evighet. Vägen heter ånger, tro och helgelse. Gå den! Nu. I tro på Guds i Kristus uppenbarade barmhärtighet.

När hotet inifrån neutraliserats minskar automatiskt hotet utifrån. Ty där den inre styrkan växer där minskar yttre krafters makt och (därmed) inflytande på församlingen. Hotet inifrån minskas eller neutraliseras om identifieringen av Kristtroheten göres noggrant efter mönsterbilden, vilken är apostlarnas lära och tillämpning (nyckelmakten) av bindande och lösande i enlighet med läran i NT som ju i förväg sanktionerades av Herren.
  Det yttre hotet minskas bäst genom att stärka innerlighetens kraft, vilket befrämjas genom undanrödjandet av inre hot. Det är den omvända intentionens lag!
  Se på Guds handlande! Då han vill öka den inre styrkan, sållar han skaran (Gideon). Guds styrketillväxtmetod är att minska antalet för att öka kraften, på det att striden skall sluta med seger. Guds församling måste gå framåt genom kraftökning via andlig kvantitetsminskning, det är klarare identifiering av Kristtrohet vilket uppnås genom skarpare delning av Ordet.
  Somliga som menar sig vara kallade att komma till församlingens undsättning för att försvara den eller dess bibelteologiska grund och förnya dess status talar om mönsterbilden på ett sätt som ger intryck av ett tekniskt och mekaniskt betraktelsesätt. Dessvärre måste det befaras att detta överensstämmer med det verkliga förhållandet hos några.
  Församlingens uppgift är fastställd av Gud och den omintetgöres icke av att somliga lämnar den eller upphör att tro på dess förmåga. Församlingens uppgift är dock icke uppfylld med att försvara dess existens eller företrädesrätt i kampen mot det onda och för allt gott.
  Församlingen försvaras ”bäst” indirekt, nämligen därigenom att den inte är stolt medveten om sin höga uppgift utan att den istället koncentrerar sig på att utföra Kristusuppenbarelsen till fullo, ödmjukt medveten om det stora gapet mellan vår trohet och Guds.

Vad är då församlingens höga uppgift som den och ingen annan sammanslutning är kallad eller utrustad för att utföra? Kan måhända uppgiften lättare definieras negativt? Kanske kan man säga att församlingens uppgift är allt det som ingen annan förmår ooh enbart det?
  Det leder i så fall till förkunnelsen och nådemedelsförvaltningen ty detta är specifikt, unikt och karakteristiskt för den kristna församlingen.
  Somliga tycker det vore för trångt och menar att uppgiften bör fastställas med orden: ” Intet mänskligt är oss främmande”, dvs kristet församlingsarbete skall överallt och på livets alla områden salta och genomsyra och manifestera Guds nåd och rättfärdighet.
  Många blir emellertid av detta förskräckta och vill hålla sig till gudstjänstlivet i det åt Gud särskilt avskilda huset, kring Ordet och de heliga handlingarna.

Vilken väg är då den rätta? Och är vägen lika i alla tider och förhållanden?
  Det viktigaste synes mig vara att Kristus framställes till benådning av oss ogudaktiga i församlingen. Ingen annan än församlingen kan göra detta och detta bör alltså vara huvudsysselsättningen. Hur bra än allt samhälleligt och socialt arbete är så bär det inte Andens frukter om Kristus blir åsidosatt.
  I varje tid måste alltså kampen för den överlämnade tron vara det som är vår hjärtefråga.
  Denna kamp är en strid som aldrig upphör utan tvärtom eskalerar ju närmare vi kommer domens dag, den förskräckliga, då all ondska ska ta slut och skiljas från livet.

I vår tid är trons kamp satt på undantag och utjämning och jämlikhet kännetecknar en uddlös och därför kraftlös predikan. Man borde nästan därför vara tacksam för det tillfälle som ges att tydliggöra vägen då villande läror framträder.

CARL INGEMAR DAGMAN

Habo

För bara 40 SEK per månad !! SÖK NU i Nationalencyklopedin!

Det tar bara ett par minuter att bli registrerad.
Sedan kan Du ha ständig tillgång till ständigt uppdaterad kunskap från ett uppslagsverk som kan tävla med de bästa i världen!
Det är inte dåligt av "lilla" Sverige!!
Pröva en månad - du kan säga upp dig när Du vill!
Jämför med vad en PC/DATA tidning kostar, typ 60 SEK !

[ ^ ]
RÖSTA HÄR!
VOTE HERE!
FÖRSTA
SIDAN

God With You! / CID Sweden

carl_i_dagman@yahoo.com

Denna sida uppdaterades tisdagen den 7 maj,
2002 år efter Kristi Jesu Vår Herres och Frälsares första kommande

Denna sida skapades tisdagen den 23 april 2002
COPYRIGHT © 1999-2002 Carl Ingemar Dagman c_i_dagman@hotmail.com

This page hosted by GeoCities Get your own Free Home Page